Köttnät är en elastisk eller icke elastisk rundstickad tub som används för att hålla samman kött. Ibland används det som en ren dekoration. Man kan nästan säga att det är som en gles nätstrumpa. Det tillverkas på samma sätt som man tillverkar andra stickade material, på stickmaskiner som stickar rundstickning.
Näten består av två olika delar, den ena gummispiralen och den andra de längsgående trådarna. Gummitråden i gummispiralen lindas i förväg in med samma sorts garn som används i de längsgående trådarna.
Här är en är enkel och något överdriven illustration av hur ett nät ser ut:
Alla olika normala nätkombinationer konstrueras utifrån detta enkla mönster. Förutom färg på de olika trådarna (både de man täcker gummitråden med och de längsgående) och kaliber finns det två olika parametrar som man kan justera för att få olika nät.
Tillverkning av nät har funnits sedan urminnes tider. De första näten tillverkades för hand och var nät avsedda för fiske. I Egypten har man funnit avbilder av fiskenät från ca 3000 f.Kr. Under den yngre medeltiden på 1000-talet började man att linda garn runt två stickor och tillverka kläder. Stickning började förekomma runt om i världen under detta århundrade. Materialen var begränsade till silke, ull och bomull.
År 1589, när pastor William Lee av Nottingham, en dag blev för trött på att vänta på sin hustru att sticka färdigt hans strumpor, uppfann den han den första stickningsutrustningen. Drottning Elizabeth den I vägrade ge William patent för sin uppfinning. Drottningen var nämligen orolig för att komma på kant med de många handarbetare som fanns i riket på den tiden. År 1740 började stickningsmaskinen synas i allt fler hushåll. I takt med att industrialismen utvecklades stickmaskinerna och stickandet hamnade i stora fabriker istället.
Under 1839 upptäckte Charles Goodyear att latex förändrades i färg och sammansättning vid upphettning. Charles råkade nämligen tappa en boll av latex på en het järnspis. Av misstag hade han nu upptäckt något nytt. Han sökte världspatent först 5 år senare, lite sent då hade redan många andra hört talas om det och sökt patent lokalt. Ett led i denna upptäckt är tillverkningen av naturgummitråd. Ett Italienskt företag fann år 1960 en formel att tillverka tråd av latex som var säkert för användning vid produktion av livsmedel.
En kommersiell produktion av elastiska nät för torkade köttprodukter kom igång i Italien under 1962. Allt eftersom köttindustrin började använda nätet med gummitrådar, ökade även efterfrågan på att förenkla handarbetet för industrin. Det har lett till många nya innovationer när det gäller nätpådragare, skinkkanoner m.m.
Man använder det som dekoration, eller för att hålla ihop en produkt. En urbenad skinka som man vill återskapa sitt runda utseende på måste läggas ihop och tryckas till för att få bort luftfickor i produkten. Man kan använda nät till skinkor, kassler, rullader och andra helköttsprodukter. Man kan även använda det utanpå ett korvskinn för ett exklusivare utseende.
Ett näts styrka eller rättare sagt förmåga att hålla ihop en köttbit beror på hur tätt gummispiralerna sitter. Normalt mäter man detta i antal gummispiraler per 10 cm. För att testa detta på ett nätprov trär man upp det på en cylinder som är så nära fyllkalibern man kan komma, spänner det på längden så mycket det går och räknar sedan antalet spiraler på en 10 cm långs sträcka.
I den färdiga produktens namn nämns oftast inte detta mått utan det är ersatt med ett namn istället, som t ex Classic, Super, Magna eller Micro. Alla dessa namn säger bara hur många spiraler man använt per 10 cm. Classic är t ex 8 spiraler per 10 cm och Micro 16 per 10 cm. Alla gummitrådar är dock lika tjocka på alla modeller, det är bara antalet som förändras.
För att få ett riktigt starkt nät kan man även vira in två parallella gummispiraler tillsammans som man sedan använder som vanligt vid nättillverkningen. Detta är dock mycket ovanligt men kan vara ett sätt att skapa ett nät som är starkt men samtidigt inte allt för tätt (Lika starkt vid 8 dubbla spiraler som ett vanligt med 16 enkla spiraler).
Antal längsgående trådar runt om kallas ofta något missvisande för antal rutor. Antalet längsgående trådar påverkar inte nätets styrka nämnvärt utan är i första hand en fråga om utseende. Antalet rutor behöver inte ändras automatiskt bara för att man ändrar från t ex Super till Classic men det är ganska vanligt att man strävar efter någorlunda kvadratiska rutor.
I grunden beror ett näts skalbarhet på hur tätt det är, dvs både antalet spiraler per längd och antalet längsgående trådar. Ju tätare nätet är desto mindre sjunker varje tråd in i köttet eftersom kraften fördelas på en större yta. Eftersom gummispiralerna är elastiska då är det de som skär in i köttet mest och även de som påverkar skalbarheten mest.
Vilken storlek i diameter cirka är det på din produkt? Oftast stoppar man in köttet i ett rör som man har trätt nätet på. Har man ett nät som är 150 mm i diameter, är det lämpligt att inte ha större rör än så. Till kassler brukar man ha en diameter mellan 140-150 mm. Större julskinkor ca 185-200 mm. Rullader, bogar och småstekar, i storlek 120-140 mm.
Ska det vara i någon speciell färg, eller skall nätet plockas av före försäljning till kund? Vitt nät är det billigaste alternativet då pigmenteringen innebär en merkostnad. Färgerna man använder till näten måste hålla för temperaturskillnader och inte färga av sig på produkten. Nät kan i princip fås i alla regnbågens färger. De vanligaste förekommande är dock, vitt, rött och svart. Färgerna kan sen i sin tur kombineras, med en färg på längsgående trådarna och en färg på tvärsgående gummispiralen.
Är nätet en ren dekoration eller vill man få produkten att klämmas åt? Här kommer valet av storlek och antalet rutor in. Ska det vara många små rutor eller stora rutor? Antalet rutor bestäms av antalet längsgående trådar och hur tätt avståndet är mellan gummispiralerna. Vill man ha ett nät som riktigt klämmer åt för att få bort luftfickor i skinkor till exempel behöver man ha ett nät med många rutor. Den typen av nät brukar kallas micronät. Viktigt att tänka på är att ju starkare nät man har desto svårare är det att avlägsna från köttet. Ska man producera en produkt där nätet är en dekoration och antalet rutor inte spelar någon roll kan ett klassiskt nät vara rätt val. Även rent ekonomiskt är det ett bra val, då det är billigare eftersom materialåtgången är mindre när man producerar fram det.
Vad är tanken att din kund skall göra med produkten? Skall konsumenten tillaga produkten i ugnen behöver man ha ett nät som tål den typen av temperaturer. Det nätet kallas "roast". Det nätet har fler lager av tråd runt gummispiralen, detta för att skydda mot höga temperaturer. Julskinka som säljs med nätet på är en typisk produkt där roastnätet behövs. Bra att känna till är att köttnät inte lämpar sig för stekning i stekgrytor eller på stekjärn.
Man kan generellt säga att ju mer material det går åt till nätet desto mer kostar det. Ju mer gummi och bomull som ingår desto dyrare tillverkning.
När man använder näten bör man ha ett rör som är anpassat efter nätets storlek. Nätet som har en diameter på 150 mm bör röret man trär upp nätet på inte vara mer än 150 mm. Man trär på lämplig mängd nät på röret och sedan drar man fram en bit nät i ena änden på röret och stoppar in köttdetaljen i den andra änden. När nätet omsluter produkten helt skär man av nätet med några centimeter tillgodo.
Gummit är det som kan bli fördärvat på näten. Förvara därför näten mörkt, förslutet i plastpåse och i rumstemperatur. Rätt förvarat håller det i flera år.
Här är några vanliga problem och lösningar:
| Nätet fastnar i produkten, köttet följer med | Nätet är för starkt i förhållande antal rutor |
| Det blir hål i den lagda skinkan | Är nätet tillräckligt starkt? Har nätet rätt storlek? |
