En tarm har två sidor när man talar om tryck, vi har valt att kalla dem fram och baksida. Detta är viktigt att tänka på eftersom det påverkar hur trycket kan/skall se ut. En tarm är ju till naturen cylinderformad men plattas till direkt efter tillverkning och viras därefter upp på stora rullar. All tryckning på tarmen sker sedan i platt tillstånd vilket innebär att man t ex inte kan trycka ”runt om” tarmen.
Tarmen tillverkas rund (precis som den stoppas) men plattas sedan till och rullas upp på rulle.
Den tryckbara ytan på en plasttarm är tarmens planbredd, dvs den bredd tarmen har när den ligger platt på en plan yta (1). På grund av att vecket längst ut i kanterna på en tillplattad tarm ej blir exakt lika tunt som resten av tarmen samt att en liten del av tarmen varken befinner sig på under- eller översidan, utan snarare på ”utsidan” så rekommenderas att man har en marginal till kanten på ett par millimeter. Den rekommenderade marginalen skiljer naturligtvis mellan olika tryckerier och vissa kan trycka ända ut men kanske då inte mer komplicerade tryck än bara en täckande färg.
1. Planbredden kan också räknas ut från den nominella kalibern genom att man multiplicerar den med pi (ca 3,14) och sedan delar man med två.
Förstoring av den vikta tarmens en kant. Den ”otryckbara” delen är markerad i rött.
När man talar om antalet färger vid tryck på tarm anges dessa som ”antal färger på framsidan + antal färger på baksidan”, t ex ”6 + 2”. När tarmen har en annan färg än vit trycker man vanligtvis en vit platta under själva trycket för att inte tarmens färg skall lysa igenom. Skall man trycka ett vitt tryck på en mörk tarm måste man ofta trycka vitt två gånger och vitt räknas då som två färger.
Om man vill ha tryck på bägge sidorna av tarmen och vill att de två sidorna skall ligga i samma position mot varandra hela tiden (hänga ihop/vara synkroniserade) måste tryckpressen klara av att trycka bägge sidorna samtidigt. Detta betyder att tryckpressen måste klara av att trycka det totala antalet färger på samma gång. Tryckpressar har alltid en begränsning i hur många färger som kan tryckas på samma gång. Vissa tryckpressar klarar maximalt t ex 6 + 2 (6 färger på framsidan och 2 färger på baksidan. Man kan då inte trycka 5 + 3 (fem färger på framsidan och tre färger på baksidan) samtidigt trots att det totala antalet färger i trycket inte överstiger vad tryckpressen totalt klarar.
Om trycken på de bägge sidorna inte måste ligga i samma position mot varandra hela tiden (t ex bild och namn på ena sidan och innehållsdeklaration på andra) så är begränsningen i antalet färger det totala som tryckpressen kan trycka eftersom man då kan vända tarmen innan man trycker andra sidan.
Alla färger bör anges som Pantone solid uncoated i så stor utsträckning som möjligt. I de fall när det handlar om ett fotografi eller liknande som skall tryckas i fyrfärg skall det vara sparat som CMYK, inte RGB. Vi rekommenderar en upplösning på minst 300dpi för bitmapsbilder.
När tarmen skall ringas efter tryck är det viktigt att känna till att ringningen i sig leder till att tryckets form ändras. Generellt sätt kan man säga att den del av trycket som hamnar på utsidan av ringen dras ut på längden och den som hamnar på insida trycks ihop. Det kan dock vara en god idé att höra med den som ringar om hur just deras ringningsteknik fungerar då det kan vara så att endast en av sidorna påverkas märkbart.
Tarm trycks löpande, normalt med flexoteknik. Detta innebär att klichéerna monteras på en rund vals sedan trycker på tarmen. En normal omkrets på valsen ligger någonstans mellan 300mm och 450mm. Tryckets längd kan då alltså vara något som går jämnt upp med omkretsen. En vals på 300mm ger alltså möjliga trycklängder på 300mm, 150mm, 100mm, 75mm, 60mm, 50mm osv. Ett tryckeri har flera olika valsstorlekar så de allra flesta trycklängder, plus minus några millimeter, går att uppnå.
En illustration av en tryckvals med en bit tarm under. Valsens omkrets är markerad i rött och klichéerna är ritade en svart streckad linje.
Obs! Viktigt! För att en hel sammanhängande repetition skall synas per varje korv (eller bit om man skär itu korvarna) måste biten eller korven vara minst dubbelt så lång som repetitionen. För text/bildinnehåll är detta kanske inte ett krav utan mer en estetisk fråga men när det gäller streckkoder är det nödvändigt för att de skall vara läsbara. För att vara mer exakt så måste korvens plana yta (alltså förutom de rundade ändarna) vara minst lika lång som avståndet mellan början av den viktiga delen av trycket i en repetition och slutet av den viktiga delen i nästa repetition. Se följande bild för ett exempel på ett tryck med en streckkod.
Det finns ett mycket stort antal typsnitt att använda och de kan se mycket olika ut. När man skapar en PDF innehåller den i de flesta fall information om hur de valda typsnitten ser ut. Detta är dock en funktion som inte fungerar i alla program och hos alla tryckerier. Det är därför rekommenderat att man omvandlar all text i ett tryck till banor (text-konturer). Texterna blir då helt typsnittsoberoende och det exakta utseendet bevaras.
Detta är ju inte unikt för tryck på tarmar men tål ändå att påpekas då inte alla upptäcker ett ändrat typsnitt vid en korrekturläsning.
Dubbelsidiga tryck med sammanhängande layout (dvs fram- och baksida skall hänga ihop/vara synkroniserade) Ett vanligt tryck av detta slag är när man tagit ett löpande tryck som från början varit gjort för en förpackningsfilm och fört över detta till en tarm.
Filmtrycket kan exempelvis se ut så här:
Exempel på typiskt löpande tryck för förpackningsfilm
När man skall trycka något liknande på en tarm och vill att trycket skall täcka bägge sidorna finns det två saker att tänka på:
Rätt (till vänster): samma typ och linje börjar och slutar på samma höjd. Fel (till höger): Linjen börjar och slutar inte på samma höjd
